sellenahc

Sitter och tittar på programmet "Det blir bättre" där sex stycken kända svenskar berättar sina historier där de har blivit exempelvis mobbade, misshandlade eller kommit ut med sin homosexualitet. Jag tycker att det är så starka när de i slutet av programmet håller ett tal om deras tuffa uppväxt.

Jag har precis tittat på ett avsnitt och jag rös och fick någon tår i ögat. Det är ledsamt, samtidigt som det är intressant att lyssna på deras berättelser. Just nu så tittar jag på Jonas Gardell, som blev mobbad och misshandlad i skolan när han var liten. Jag har själv aldrig blivit mobbad men visst, jag har blivit retad. Jag vet hur det känns när folk pratar bakom ryggen. Då, visste jag inte bättre än att gå undan och vara rädd. Jag var nästan aldrig ensam utan jag brukade nästan alltid umgås med två tjejer som var mina bästa vänner på den tiden. Jag minns att jag var blyg och vågade nästan aldrig säga vad jag tyckte. Idag är det tvärt om, jag berättar alltid vad jag tycker eller om något är fel. Jag är mig själv och lever livet, tar inte åt mig av barnsliga kommentarer som säkert skulle för många ta upp hela deras fritid åt att fundera över varför just hon eller han fick just den kommentaren.

Jag vill minnas min barndom bra och det gör jag också. Jag hade tur som hade sådana fina föräldrar som alltid har tagit hand om mig. Jag är glad över att jag hade vänner som fick mig att skratta och våga göra saker.

Jag har inte alltid varit stark. Jag har haft stunder i livet då jag har svajat fram och tillbaka. När man är liten är det inte lätt att våga stå för sig själv och ta för sig. Jag kommer själv ihåg att jag tyckte att högläsning var jobbigt och att jag aldrig vågade framföra något inför klassen, och det sitter kvar än idag. Jag har flytt från muntliga framföranden i hela min skolgång men egentligen, vad gör det? Jag har hela livet på mig att lära mig, vem vet, om några år kanske jag är en legend på att prata inför folk och inspirera. "Jag vill, och jag vet att jag kan" är ett bra ordspråk att ha med sig när det känns tufft och om man kanske står i nedförsbacke. Som sagt, det blir bättre!

Till er som läser detta har jag ett tips. Ta aldrig åt er av någons elaka kommentarer, hur svårt det än låter så är det bara att försöka se förbi. Den som säger fula ord till dig mår innerst inne dåligt och har säkert någon gång i sitt liv själv blivit mobbad. Du måste få vara annorlunda om du själv vill vara det, det är ingen i din närvaro som ska kunna säga till dig att du ser ut som en hora eller något annat elakt. Mår du bra som du är och som du ser ut, fortsätt med det!