sellenahc

Sitter och tittar på programmet "Det blir bättre" där sex stycken kända svenskar berättar sina historier där de har blivit exempelvis mobbade, misshandlade eller kommit ut med sin homosexualitet. Jag tycker att det är så starka när de i slutet av programmet håller ett tal om deras tuffa uppväxt.

Jag har precis tittat på ett avsnitt och jag rös och fick någon tår i ögat. Det är ledsamt, samtidigt som det är intressant att lyssna på deras berättelser. Just nu så tittar jag på Jonas Gardell, som blev mobbad och misshandlad i skolan när han var liten. Jag har själv aldrig blivit mobbad men visst, jag har blivit retad. Jag vet hur det känns när folk pratar bakom ryggen. Då, visste jag inte bättre än att gå undan och vara rädd. Jag var nästan aldrig ensam utan jag brukade nästan alltid umgås med två tjejer som var mina bästa vänner på den tiden. Jag minns att jag var blyg och vågade nästan aldrig säga vad jag tyckte. Idag är det tvärt om, jag berättar alltid vad jag tycker eller om något är fel. Jag är mig själv och lever livet, tar inte åt mig av barnsliga kommentarer som säkert skulle för många ta upp hela deras fritid åt att fundera över varför just hon eller han fick just den kommentaren.

Jag vill minnas min barndom bra och det gör jag också. Jag hade tur som hade sådana fina föräldrar som alltid har tagit hand om mig. Jag är glad över att jag hade vänner som fick mig att skratta och våga göra saker.

Jag har inte alltid varit stark. Jag har haft stunder i livet då jag har svajat fram och tillbaka. När man är liten är det inte lätt att våga stå för sig själv och ta för sig. Jag kommer själv ihåg att jag tyckte att högläsning var jobbigt och att jag aldrig vågade framföra något inför klassen, och det sitter kvar än idag. Jag har flytt från muntliga framföranden i hela min skolgång men egentligen, vad gör det? Jag har hela livet på mig att lära mig, vem vet, om några år kanske jag är en legend på att prata inför folk och inspirera. "Jag vill, och jag vet att jag kan" är ett bra ordspråk att ha med sig när det känns tufft och om man kanske står i nedförsbacke. Som sagt, det blir bättre!

Till er som läser detta har jag ett tips. Ta aldrig åt er av någons elaka kommentarer, hur svårt det än låter så är det bara att försöka se förbi. Den som säger fula ord till dig mår innerst inne dåligt och har säkert någon gång i sitt liv själv blivit mobbad. Du måste få vara annorlunda om du själv vill vara det, det är ingen i din närvaro som ska kunna säga till dig att du ser ut som en hora eller något annat elakt. Mår du bra som du är och som du ser ut, fortsätt med det!

Hej! Vad skönt det är att vara tillbaka här i bloggen igen, har faktiskt saknat själva bloggandet lite. Jag kommer inte sitta här 24 timmar om dygnet och blogga, det är inte det som är grejen, utan bloggen kommer  hädanefter användas som dagbok, först och främst för mig själv då det är roligt att blicka tillbaka och självklart för er som vill läsa.

Hejsan! Jag har ju inte direkt varit aktiv med bloggen men det blir så när man har så mycket annat att göra. Idag är det lördag och det betyder långritt med Ida. Ida ska rida min häst och jag ska rida hennes ponny. Hon har en islandshäst på 6 år, Fjalar heter han. Han ska bara skrittas eftersom att han är sjuk. Vilken sjukdom han har tänker jag inte berätta eftersom att det inte angår er.

Nu ska jag gå ner till köket och se vad kylskåpet har att bjuda på. Vi hörs lite senare!

Provet gick över förväntan och det kändes som att det gick bra. Jag svarade nästan på alla frågor, var ett fåtal som jag inte svarade på. Det är inte lätt när det är så många frågor att komma ihåg. I slutet av provet fick vi två stora frågor som vi skulle svara på om vad vi hade lärt oss om de olika religionerna och hur de framstår i samhället så att säga. Jag skrev 2 hela A4-sidor så lite bra måste det ändå ha varit.

I stallet var det lugnt, ingen ridning utan bara pyssel med hästen och allt det vanliga.

Imorgon ska vi ha boksamtal i svenska, har inte skrivit recensionen än men det hade jag tänkt att fixa nu.

Jag har spenderat hela min helg uppe i Rista, hos min mamma och Stefan. Det har inte hänt så mycket, har för det mesta softat. I lördags var vi till Kupolen en sväng, hittade en jacka som jag ville köpa. En röd från Everest, väldigt lik den jag använde förra året. Det är något att kanske tänka på om några månader, när det blir kallare så att säga.

Nu behöver jag plugga på prov. Vi har prov i religion i morgon, gällande Judendomen, Islam och Kristendomen. Jag har knappt pluggat och det är över 140 frågor.

Bäst att sätta på sig glasögonen och bosätta sig i papprena. Skämt åsido!

Nu har jag precis kommit hem. Jag har varit ute och joggat runt elljusspåret med Sabine. Klockan är strax efter 9 och jag hade tänkt att gå upp och duscha och äta en nyttig smörgås. Vi tar bussen in till skolan halv 12, börjar inte förrän 1 egentligen men det är skönt att hinna med att äta i skolan.

Jag har fått en fråga här i bloggen som frågar hur ofta min häst vilar i veckan. Det beror på hur han har gått i veckan. Om han har gått hårt och vi har tränat 3 gånger i veckan så får han vila i 2 dagar, eller gå ut och gå en promenad men minst 1 dag måste han få vila. Han får alltid stå eller skritta ut 1 gång i veckan.

Jag planerar aldrig vilka dagar han ska vila utan det beror som sagt på hur jag rider.

Nu har vi bokat hotell till Stockholm i november. Det blir Park Inn Stockholm Hammarby Sjöstad. Det ser riktigt fint och fräscht ut.

Som jag har nämt i bloggen så ska jag få hjälp utav en nära vän att rida till Golden. Hon ska ha honom under 3 månaders tid och målet med detta är att han ska bli lösgjord och avslappnad. Just nu är han bara stum och stel, vilket är väldigt jobbigt och tröttsamt när man rider honom. Man blir bara arg och frusterad för att inget fungerar som det ska, och så ska det ju inte vara.

Det har varit så många uteritter som har slutat med att jag har gråtit för att allt har känts så värdelöst. Han är alltid stark när man rider ut, varken lyssnar för hjälperna eller bryr sig om ryttaren som sitter uppå. Framåt kan han mycket väl men det är de andra hjälperna och skolorna, som är så viktigt som han måste lära sig. Det kommer att hjälpa oss så otroligt mycket i den vanliga vardagsridningen och jag kommer att vara så mycket gladare när allt fungerar som det ska.

Detta gäller naturligtvis inte i hoppningen. Där är han fin att rida emot hinder, lyssnar bra, tar för sig och hoppar mycket trevligt. Visst finns det vissa delar och moment som är lite svårare men vi kämpar på. Det är det ridsporten går ut på.

Hejsan! Sitter i skolan och kikar runt lite här innan lektion. Jag hinner inte skriva så mycket just nu men mer uppdatering kan jag lova er ikväll. Idag står hoppträning på schemat. Vi får hoppas att den inte är försenad idag, då börjar vi hoppa runt 9 och det blir lite sent. Egentligen ska den dra igång halv 9 men det blir alltid försenat. Vi brukar oftast vara tillbaka till stallet lite efter 11 och då har jag inte ens fixat hästen, men ibland kan man inte välja, huvudsaken är att vi får träna.

Nu till något annat viktigt, projektet med min häst. Igår började Ida med min häst. Hon longerade honom och tömkörde. Han är fortfarande väldigt stum och stel men det hoppas vi att det ska bli ändring på. Hon har gjort upp ett schema som hon kommer att gå efter, i 3 månaders tid.

Vi hörs ikväll!


Jag just nu!